Kopierad igen. I alla fall på papper …..

Ok, kanske inte jag men mina ID – handlingar. Jag vet inte hur många gånger vi har tagit en kopia på mitt pass där alla stämplar står som gör det möjligt att befinna sig lagligt i Laos.
Orsaken till kopierandet var att både polisen och byrådet ville ha kopior på passet nu efter att äktenskapshandlingarna är i hamn. 

Detta föranleddes av ett trevligt besök av vår ordförande i byrådet. Vi har börjat få en riktigt bra relation. Vi tycker inte lika i allt, men vi respekterar varandra. I samtalet med byrådet var jag tvunget att ta fram mobilen där jag hade en kopia på våra handlingar. Sidah, som byrådets ordförande heter, kommenterade med orden: ”Har du allt i mobilen?”

Jag svarade: ”Nästan …”

När jag letade efter de filer som skulle visa våra handlingar kom jag att tänka på Pugh Rogerfeldt och hans låt, Jesus i mobilen:

”Jesus i mobilen, säg vad du vill.
Jesus i mobilen bara säg det du vill.
Jesus i mobilen, säg vad du vill.
Du kan ringa upp och säga det du vill.
Linjen är inte tagen, Finns där för dig.
Linjen är inte tagen, bara Finns där för dig.
Linjen är inte tagen, Finns där för dig.
Den är säker allt finns där för dig.
Är du sjuk och trasig och vill bli hel igen.
Är du sjuk och trasig och vill bli hel igen.
Är du sjuk och trasig och vill bli hel igen.
Du kan ringa upp så blir du hel igen.
Börjar marken gunga, hjälplös igen.
Känner du marken gunga och du är hjälplös igen.
Känner du marken gunga och du är hjälplös igen.
Bara ring upp så blir du bra igen.
Ja du kan ringa upp och säga det du vill.”

Det verkade nästan som Sidah hade hört Pughs låt. Frågorna Sidah hade fick sitt svar i hans text. Vi berättade vad vi gör för vår ordförande Sidah. Sedan avslutade vi vårt samtal med en liten bönestund där hon först talade om vilka behov byn har, och vi fick frågan om vi vill vara ett stöd för människorna i vår by. 

Vi möts med större och större öppenhet. Flera har berättat vad Jesus gör för dem när vi ber tillsammans. Vilket inte går att sopa under mattan. Att sedan våra flickor bemöter dem som kommer med vänlighet och öppna frågor som gör att de flesta känner sig hemma skapar förtroende. Sidah hade hört talas om vårdavtalet som vi fått vara med att förverkliga. Hon strålade med hela ansiktet och visade tacksamhet och uppskattning för detta initiativ. 

Nu är Lock down över för den här gången i Laos, medan Sverige och Europa stänger ner på nytt igen. Tack vare vårdavtalet har en lokal tidning från Vientiane hört av sig och vill göra ett reportage. Det verkar som vi är de första som på detta sätt använder oss av befintlig sjukvård samtidigt som vi öppnar dörrar för de svagaste i samhället. Vi tar det som en heder att de kallar oss mamma Touk och pappa Sam, lite över allt.

Därför känns det både ärofyllt och lite humoristiskt när de frågade våra flickor vem som skjutsade dem till skolan, nu när den startade efter lock down: ”Det gjorde mamma och pappa,” svarade de.

De gör framsteg, växer och utvecklas. Nu börjar en del av dem att på fundera vilken linje de ska välja för universitetet. Dessa tankar gör att vi känner glädje och hopp. Förut sökte de mat för dagen och hoppades att de kunde finna en plats att sova på för natten. Nu är framtiden ljusare för dem. Samtidigt som många andra knackar på vår dörr för att söka samma hjälp. Men tyvärr måste vi säga nej till allt för många. Vi hjälper där vi kan och tröstar där vi förmår. 

Med hjälp av Sverige kan vi hjälpa. Utan Er hade vi och framför allt dom vi hjälper inte en chans …

Allt Gott med frid och omsorg.
Samuel & Touk

close

Fyll i din e-postadress så blir du aviserad när nya bloggar skrivs.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Om författaren

Samuel Olofsson

Har arbetat i olika samhällssektorer och levt med fysisk ohälsa i olika tider. Drivkraften är att hjälpa människor tillsammans med fru. Vi bor en timme från huvudstaden Vientiane

Kommentera Samuels blogg här...

Relaterade poster

%d bloggare gillar detta: