Pärlhönans tupp

Tuppen har fått fnatt!

Han har hållit på att gala sedan klockan 5 i morse och nu är klockan tre på eftermiddagen. Inte har han tänkt sluta heller, trots att han blivit hes.

Så kom svaret: En liten pärlhöna i granngården har anlänt. Sminkad över sin förmåga. Läppstiftet har spridit sig till kinderna. Den blå ögonskuggan har runnit ner på halsen. Dessutom har pärlhönan lyckats med konststycket att fixa sig en hatt i norshörningsstil. Jo, fint ska det vara!

Inte undra på att tuppen är i extas. Dessutom finns det ett staket, så tuppen kommer inte in till grannen. Nu är det bara att avvakta och se hur länge tuppen orkar hålla ut.

Den här tuppen är nästan som en politiker utan egen åsikt. Bara ego och framgång räknas där tuppskrället skriker mer och mer. Har dessutom fått för sig att det är viktigt. I en del länder finns det demokrati, andra länder säger att de har demokrati. I ytterligare länder har de ingen aning om vad de har för system. Där räknas endast det viktigaste, att få i sig mat för den dag som just för tillfället är.

Vår tupp gal alltså rejält, för det har kommit en pärlhöna i granngården. Hon skapar extas och övertoner och hon är en skönhet utöver allt, med ofattbar, ståtlig grace. En pärlhöna… Och därför kacklet.

Men inget har ju egentligen förändrats! Allt är precis som vanligt, utom på en punkt: Det har slagit runt för tuppen för att han har fått syn på pärlhönan i granngården. Det har gjort honom hesare än hes.

Inte har pärlhönan tänkt att ”rösta på” tuppen för hans galande. Charmen sitter inte i galandet. Hon ser en helt vanlig tupp utan något extra – fast nu ovanligt hes.

Plötsligt tystnar tuppen fullständigt. Jag tittade ut. Jo, jo – där kom en riktig ljuddämpare: Pärlhönans egen make dök upp tätt intill skönheten. Lika graciös som sin fru. Kraftfull kropp med tydlig röd kam med samma nyans på skägget. En tupp som visste hur en slipsten ska dras, det räckte att klä sig snyggare och låta tystnaden tala. På bilden ser du pärlhönan och hennes tupp.

Tystnaden som följde var ljuvlig. Åter hördes endast det lilla kluckandet som nöjda hönor gör när de trivs som bäst.

Osökt kom jag att tänka på en helt annan tupp. Den där tuppen som gol strax efter att Petrus hade förnekat Jesus, innan Jesus skulle dömas och dö. Samma stolthet i första fasen med ett tonläge på topp – innan skammen kom.

Så vände sig Petrus bort och gick bort ifrån Jesus. Och Jesus dör på korset, utan Petrus stöd, i sin egen fight. Senare kom stunden när Jesus mötte Petrus igen. Jesus frågade inte: ”kommer du ihåg tuppen?” Eller: ”Vad var det jag sa!” Nej, Jesus var mycket mer själavårdare än så. Jesu fråga var: ”Älskar du mig?”

Tack vare den händelsen finns det tuppbilder/-ikoner på och i kyrkor. Och det finns tuppar i politiken, på arbetsplatser och i skolor. Tro det eller ej, men det finns tuppar i de buddistiska templen också. Tänk att tuppen tog sig ända dit!

Även om jag inte kan tuppspråket, så uppfattade jag inte någon omsorgslik ton hos vår hesa tupp i dag. I det galandet var det nog mest bara ego. Säkert har tuppars galande olika klang. För oss kan det på samma sätt vara bra att lära sig skilja klangen i egoropen från klangen på omsorgsropen och kärleksropen.

Så kommer mörkret strax efter skymningen i Laos. Då tystnar alla tuppar och syrsorna tar vid. Vi somnar till syrsornas kör och vaknar till ytterligare en dag med tuppens galande. Precis som i den vanliga världen.

Om författaren

Samuel Olofsson

Samuel har arbetat i olika samhällssektorer i Sverige och även levt med fysisk ohälsa i olika tider. Idag drivs han av att på olika sätt hjälpa människor (framförallt unga) i Laos tillsammans med sin fru. De bor i en liten by en dryg timmes bilkörning från huvudstaden Vientiane. Samuel är fältarbetare i föreningen TOUK - för Livet!

Relaterade poster