Tacksamhet

Laos 2021-06-09. Molnigt 27,7 grader med lätt åska, sydvästliga vindar.

Vi har precis redovisat hanteringen av de pengar som förmedlats från er i Sverige till hungriga människor här i Laos. Daglönarna som inte kan ta sig till sina uppdrag under covid 19 under den lock down som råder här ska få del av stödpengarnas välsignelser. Mitt i allt är vi noga med att följa det laotiska samhällets rutiner och system. De kräver att allt först ska redovisas till myndigheterna, vilket vi då gör via det byråd som vår by är knuten till.

Frågorna är många. Byrådet vill på allt sätt försäkra sig om att vi inte infiltrerar Laos med vad de kallar otillbörlig verksamhet. Om vi nu inte skulle vara öppna med vad vi gör och har vi per automatik gjort oss skyldiga till just otillbörlig verksamhet. Om detta skulle inträffa blir det dryga böter, där man som svensk med all säkerhet visas på porten ut ur Laos. Men nu börjar i alla fall jag se en rytm och ett mönster i hur Laos myndigheter och befolkningen tänker. När vi då börjar förstå dessa system visar folket en översvallande tacksamhet i det engagemang som de ser från Sverige. Många gånger har vi sett glädjetårar hos dem vi möter. De kan känna sig trygga och dessutom få hjälp av människor som inte ägnar sig åt otillbörlig verksamhet.

Så här skriver UD i Sverige i sina rekommendationer om Laos.

”Allmänna säkerhetsläget.

Sedan Vietnamkriget ligger fortfarande många UXO, dvs. odetonerade bomber och minor kvar (i framför allt de östra delarna av landet). Plocka inte upp metallskrot och undvik att gå vid sidan av vägar och stigar.

Terrorism

Allmänna råd till resenärer är att vara påläst och medveten om de hot och risker som finns i landet man reser till. Man bör vara uppmärksam på sin omgivning och på det som verkar udda eller avvikande i sammanhanget, särskilt på platser med stora folksamlingar som till exempel större evenemang, offentliga platser, i och omkring offentliga byggnader, vid turistattraktioner, på allmänna transportmedel, på marknader och i butikscentra. Man bör hålla sig informerad om situationen i landet och noga följa de lokala myndigheternas anvisningar i säkerhetsfrågor.”

Inköpen kontrolleras …

Som ni såg kommenterade UD marknader. När privatpersoner som vi gör stora inköp, rapporteras detta per omgående till marknadens ansvariga ordningspolis. Därefter utfrågas vi vad vi ska använda varorna till eftersom vi nu inskaffar mer proviant än vad myndigheterna räknar med att vi ska göra av med. Om vi då inte kopplat in vårt byråd och informerat om vad vi syftar med våra inköp ligger vi pyrt till. Med den kommunikation som råder mellan polis, marknader, affärscentra eller olika varuhus … är det som att leva i forna öststatsländer.

UD säger så här; ” Man bör hålla sig informerad om situationen i landet och noga följa de lokala myndigheternas anvisningar i säkerhetsfrågor.”

Informerad och informera …

Att hålla sig informerad och göra vad informationen säger är av största vikt … Bland annat innehåller denna information att vi behöver särskilda tillstånd för vad vi nu gör, förutom de ordinarie tillstånden som vi redan har som tillåter mig att vara i Laos. Dock måste allt ske via det byråd vi tillhör där vi bor.

De som inte finns …

Vad händer med dem som officiellt inte finns? De som inte har papper eller legitimation. Hur klarar sig dessa? Problemet är att de klarar sig inte om de inte får hjälp i tider med pandemier eller force major. Dessa blir stoppade efter vägarna med de extra kontroller som nu satts upp. Somliga blir fängslade, andra satta i karantän tillsammans med andra som ev. är sjuka. Vi kan bara ana vad dessa platser blir för smitthärdar.

Dessa vägspärrar är enkla partytält med ett rep spänt över vägen för att ingen ska kunna passera utan kontroll. Bilden till höger visar en sådan kontroll. Har du inte tillstånden, eller ännu värre, någon plats att bo på hamnar du i ett limboläge där det inte finns någonstans att ta vägen.

De flickor vi hjälper var i ett sådant läge innan de kom till oss. De hade ingen familjebok eller någon rätt att vara i landet officiellt.

Under dessa tider ser vi att mat är den största hjälpen rent akut. Därför ger vi nu mat till familjer där mammorna får hämta den matranson som vi delar ut familjevis. Här hjälper en del av våra flickor till med att portionera och väga upp mat till dem som ska komma i dag. De andra flickorna är på andra håll och arbetar.

Utan att skryta har de gjort framsteg som märks både fysiskt och psykiskt. Initiativrika med en social förmåga som har lärt dem att säga nej när det behövs, ett ja när så ska vara, men framför allt visa hur medmänsklighet och människovärde uppskattas.

Nu landar vi snart i att de kommer, de som behöver oss. Ett faktum är att vi behöver varandra var vi än bor eller finns. Ofta kommer tankarna till orden som Jesus sa i Matt 25;40 ”Kungen svarade dem: Sannerligen säger jag er: när ni gjort detta för någon av mina minsta … då gjorde ni det för mig.”

Här sitter nu de minsta bland ägg, nudlar, ris, grönsaker och andra förnödenheter. De växer och kan nu hjälpa till, för att vi som har det lite bättre ställt kan hjälpa de minsta.

Låt mig avsluta med en lite skön historia; I Sverige äter vi potatis. Varför? Jo, en viss Olaus Rudbeck tog potatisen till Sverige. Detta hände 1655. Olaus odlade potatis i Uppsala i den botaniska trädgården. Sen kom Jonas Alströmer och tog åt sig äran av potatisen för han lanserade den i större skala. Nu har jag lanserat potatis i Laos på grund av dess rikedom på näringsvärden. En av dem som åt potatis för första gången sa med ett litet grin på läpparna  
”Detta gör dig hälsosam …”

Ja ibland får vi nya erfarenheter. En av dessa erfarenheter är att vår by nu konsumerat 263 kilo potatis i maj. En av mammorna frågade helt ärligt; ”Är det därför svenskar har så vit hy …” Vi fattade inte … Hon fortsatte; ”Ja, alla svenskar äter väl potatis …”

Tack Gud för att du hjälper oss hjälpa, tillsammans med dem som vill hjälpa …

Samuel & Touk,

som tillsammans med alla som får hjälp också säger ett TACK!

PS. Man behöver mat varje dag. Också i Laos. Vill du fortsätta att ge mat till hungrande i pandemins fotspår kan du ge din gåva genom att klicka här och ange ”Hunger” som ärende.

PS 2. I vårt Familjehem har vi fortfarande bara plats för tio flickor. Nu lämnar två av dem Familjehemmet och vi kan ta emot två nya, av de 175 som står i kö. Utöver dem har ytterligare 200 frågat om plats.

Om författaren

Samuel Olofsson

Har arbetat i olika samhällssektorer och levt med fysisk ohälsa i olika tider. Drivkraften är att hjälpa människor tillsammans med fru. Vi bor en timme från huvudstaden Vientiane

Relaterade poster

%d bloggare gillar detta: