fika

Jag kände doften…

Doften som gör att man känner sig både hemma och avslappnad. Kaffe … Nybryggt med en stund av stillhet. FIKA -stunden är kommen …

Detta kulturomspunna kulturminne som med all säkerhet startade på svenska åkrar när bondesamhället blomstrade som bäst. Närmare bestämt 1 965 581 nötkreatur kände doften av kaffe tillsammans med sina bönder, drängar och pigor. (År 1932 fanns det 1 924 551 vuxna kor (hondjur) i Sverige. Totalt antal vuxna nötkreatur var 1 965 581 när man lägger till tjurar och dragdjur (oxar).)

Kor betade i hagar och hästar och oxar var dåtidens traktorer. Så kom barnen trallande med en kaffekorg. De små barnen som ännu inte var starka nog att knega och slita på åkertegarna.

Barnens sång var en signal om en liten rast där ryggar skulle sträckas på, ben rätas ut och få en liten stund i gröngräset med dem som svettades och slet.

Det var kaffestundens ljuvlighet. Uppfinningen av fikastunden där inte bara kaffet plockades fram. I fikastunden öppnades hjärtan och man slappnade av och berättade, kopplade av en stund och kände samhörighet. Samtidigt doftade det kaffe med nybakad vetelängd och småkakor som inmundigades.

Den amerikanska varianten är att man greppar en balja kaffe och ställer nämnda balja bredvid stället där man jobbar och småsnuttar hela dagen på kaffebaljans innehåll.
Men man missar doften, pratet, de öppna hjärtana, ryggsträckare, vilan och framför allt helheten av en hederlig fikastund …

Nu har jag börjat det mödosamma arbetet med att introducera FIKASTUNDEN också i Laos.
Men, men … Det är inte så lätt att få gamla hundar att sitta. Fast Laos är en av de bästa platser i världen att odla kaffe på har inte laotierna riktigt förstått att det betyder lika mycket vad som finns i koppen som vilka som håller i kopparna när man fikar tillsammans.

Ok, kaffe är alltid kaffe även om det krävs en expert på att brygga eller koka på det perfekta sättet. Nu finns det och fanns experter på bryggkonstens förädling av kaffet. Mormor, farmor och så jag så klart. Vilket innebär att man känner skillnaden på kaffebönor som rostats med omsorg, malts med varsamhet och bryggts med exakt temperatur.

Så kommer stunden … Kaffedoften känns. Åldrar spelar ingen roll, nu är vi ett i fikastunden där alla får plats, får höras och lyssnas till. Så blir kaffet triggern som gör att vi slappnar av och känner oss hemma även om sängen är 777 mil bort där vi föddes.

Så händer det som brukar hände när fikastunden är en realitet och ett faktum. Det innersta hjärtat kommer fram. Nästan alla pyser på sina inre frågor och andas in och ut tillsammans både tvivel och tro omfamnas i kärlek oavsett kön, ålder, ras eller läggning …

Drömmen är att se de som arbetar på risfälten ta en fikastund, andas tillsammans, öppna hjärtat och känna den där gemenskapen som formas tillsammans med människor och Gud som skapat riset.

Jag kan ana att det kommer att finnas fikastunder i himlen. Jag kommer att luta mig mot Jesus bröst och tacka för omsorg, nåd och värme i hela hans försoning. Kika lite försiktigt mot Guds håll samtidigt som vi känner den himmelska doften … Kaffe …

Vi fortsätter att andas tillsammans, be tillsammans, öppna hjärtat tillsammans … I Sverige, Laos och alla andra länder som upptäckt stunden som kallas FIKA.

Gode Gud
Hjälp oss hjälpa …

Om författaren

Samuel Olofsson

Samuel har arbetat i olika samhällssektorer i Sverige och även levt med fysisk ohälsa i olika tider. Idag drivs han av att på olika sätt hjälpa människor (framförallt unga) i Laos tillsammans med sin fru. De bor i en liten by en dryg timmes bilkörning från huvudstaden Vientiane. Samuel är fältarbetare i föreningen TOUK - för Livet!

3 thoughts on “Jag kände doften…

  1. Ja, Ja Samuel och andra. Varför den propagande om den vanebildande dryck. Kaffe och kaffelukten har varit ett gissel. Men mer FIKA åt folket är helt okay.
    Bästa hälsningar från Myggan med TE-koppen i högsta hugg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade poster