Under den högstes beskydd

Då sade han: “Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där.” Han svarade: “För dessa tios skull skall jag inte fördärva den.” När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem. Detta beskriver när Herren talar om för Abraham att Sodom och Gomorra ska förstöras i 1 Mos 18:32.

Kanske ett litet märkligt bibelord att börja en blogg med. Men jag hoppas du ska förstå vart mina tankar landar.

För ett tag sedan var min fru Touk och jag inbjudna till flera evenemang på olika platser – samtidigt. Dels till svenska konsulatet, dels till ett bröllop. Men också till en by på en avlägsen plats där det skulle hållas ett samtala om hur de lokala myndigheterna skulle förhålla sig till de kristna.

Vi upplevde att Gud sa till oss att välja mötet i byn och reste dit. När vi kom fram fick vi veta att vi var tvungna att registrera vår ankomst genom en av de lokala pastorerna. Byrådet och dess ordförande fick nu veta att vi var där. Vi fick lov att stanna till frukost nästa dag.

På kvällen blev vi inbjudna till ett hem tillsammans med tre äldre damer. Det var pastorsfrun, hustrun till byrådets ordförande och ledaren för kvinnor med företag och business. En av dem hämtade en kruka med vad hon kallade ”freds-vin”. Det var ett risvin som stått i krukan i tre år och som vårdats med omsorg, socker och risvatten. Denna kruka skulle delas med dem som den byn och deras folk skulle stifta fred och framtid med. Kvinnan påminde dessutom om hur Jesus i den sista måltiden talade om att de skulle dricka detta vin den dagen då vi kom till himlen.

Kvinnan öppnade krukans försegling och hämtade två långa sugrör. Nu skulle fredsavtalet instiftas. I tur och ordning drack de äldre först. Sedan drack vi andra efter ålder och ansvar. När alla hade druckit som var involverade i fredens avtal, hällde kvinnan ut det som var kvar i krukan och slog sönder den i skärvor. Detta fick jag inte fotografera. Däremot lades skärvorna i en låda som skickades till byrådet och dess ordförande. Skärvorna var bevis på att nu fred nu hade slutits. Något nytt avtal kan inte stiftas innan ett nytt vin fått mogna i by-chefens hus.

Smaken var … speciell. Någon sa: “om inte smaken känns i hjässan har inte freden tagit plats i hjärtat“.

I vilket fall som helst var vi med om något helt unikt, på flera sätt. Kvinnorna förstod var och när Guds handlingar skulle inträffa. Jag kan nästan ana samma känsla när kvinnorna upptäcker att Jesus är uppstånden i nya testamentet. Då, liksom nu, var männen frånvarande. Det var kvinnorna som var aktiva och förstod vad som skulle hända. De fick dessutom allt att hända i rätt tid.

När vi dagen efter åt frukost kom polisen med en fång-transport och arresterade ett antal personer i byn. Vad vi kunde förstå skulle också kristna arresteras. Men det skedde inte. Kvinnornas handling och vår närvaro satte stopp för det.

Jag har ofta ställt mig frågan varför människor måste fängslas för att de berättar att de är kristna. Vad är det som är så farligt med den kristna tron? Vad är det som gör att det blir så känsligt så man måste få bort kristna från samhället, de som har en levande tro, på en levande Gud?

Jag kan ana att bibelordet i 1 Mos 18 ger en del av svaret. Blotta närvaron av dem som har ett avtal med Gud hindrar dem som INTE har ett sådant avtal, att göra det onda. Om det nu skulle finnas tio rättfärdiga skulle staden skonas. Men nu fanns bara Lot och hans familj och så gick det som det gick.

Ormen har ett gift som kan döda en människa. Om jag som gammal varnar för ormen för att jag vet hur farlig ormen är, så hindrar jag ondskan. Men om jag inte är där så kan människor dö”.

Så är det med dem som INTE har fått sin sinnen öppnade. De ser inte skillnaden på den som varnar och den som anfaller. Så kan det gå med oss som faller offer för ondskan – trots att vi ville väl.

Likväl får vi inte tappa Guds tanke att dela evangeliet med andra. Om människor missförstår eller inte vill förstå, då får vi tänka om och tänka rätt så att vi når fram. Det är därför det så ofta står i bibeln att vi ska söka vishet.

Den gamla damen med fredens kruka bekräftade – enligt laotisk tradition – det gamla uttrycket att ”Martyrernas blod är evangeliets utsäde”, så att den mest fåkunnige kan förstå Guds nåd och liv.

close

Fyll i din e-postadress så blir du aviserad när nya bloggar skrivs.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Om författaren

Samuel Olofsson

Har arbetat i olika samhällssektorer och levt med fysisk ohälsa i olika tider. Drivkraften är att hjälpa människor tillsammans med fru. Vi bor en timme från huvudstaden Vientiane

Relaterade poster

%d bloggare gillar detta: